Vilka ägodelar värderar barn som lever i extrem fattigdom högst?


1. Gaudencio, Filippinerna: Min vattenbuffel

En vattenbuffel står ofta inte på en 12-årings önskelista, men Gaudencios nya vän har förändrat hela familjens vardag. På landsbygden där de kommer från kan de nu driva resursbesparande jordbruk. Carabaon (som en vattenbuffel heter på tagalog) var en gåva från hans fadder.


”Jag kan inte föreställa mig att driva ett jordbruk utan en carabao” säger Gaudencios mamma Cecilia. ”Jag kan inte med ord förklara hur mycket det här hjälper vår familj” fortsätter hon. ”Det är så mycket enklare att plöja jord och plantera gröda. Det är inte många i byn som har en sån, och denna ägs av en 12-åring” säger hon medan hon pekar på Gaudencios husdjur.

 

 

2. Adelig, Indonesien: Min busiga hund 

Adelias lilla vän Kopi har fått sitt namn från pälsen som har samma färg som kaffe. Hennes hund är vakt medan föräldrarna är ute och jobbar, men är också den hon gillar att leka med allra mest. ”Kopi är vår vän här hemma” säger Adelia. ”Han gillar att bita min bror i rumpan. Men det är ju inte farligt, det är bara så han leker med oss. Jag kan berätta allt för Kopi och han lyssnar alltid på mig”.

 

 

3. Aekreetoo, Thailand: Min Karen-skjorta

Aekreetoo bor på bergssidan av Salweens nationalpark, en avlägsen by långt bort från västerländsk kultur. Han har inte några leksaker att leka med, till skillnad från många andra pojkar i hans ålder. När han inte är på Compassioncentret, där det finns leksaker, brukar han låta fantasin flöda fritt och hittar på lekar att leka med sina kompisar.


Han var så ivrig att visa oss sin rosa Karen-skjorta han fick i födelsedagspresent av sin fadder. Här är det vanligt att klä sig i såna skjortor och kjolar för att visa respekt och värdighet när man ska till kyrkan. ”Jag har aldrig fått en födelsedagspresent förut” säger Aekreetoo med ett stort leende på läpparna. ”Jag är så glad!”

 

 

 

4. Jake, Filippinerna: Familjens pumpbåt

Det är inte längesen Jakes pappa Junel var rädd för sitt liv varje gång han skulle ut och fiska för att kunna ge familjen mat. Han kunde inte ro ut dit de stora fiskstim finns eftersom det plötsligt kunde blåsa upp till storm, och då måste han snabbt kunna ta sig till land. Men en gåva från Jakes fadder förändrade allt.


Junel använde pengarna till att köpa en pumpbåt med helt ny motor. Båten fick namnet Triple J efter sönerna Jake, James och Joel. Nu kan Junel fiska längre ut vilket genererar en större inkomst. Och familjen behöver inte längre bekymra sig för pappans säkerhet. ”Vi känner oss så välsignade som har fått den här gåvan!”

5. Pimchanok, Thailand: Floden

Det mest meningsfulla Pimchanok har är inte en ägodel, det är floden utanför hennes hus. Det är här som familjen tvättar sina kläder, badar och simmar. ”Floden är det jag har som jag värdesätter mest” säger hon. ”Vi kunde faktiskt inte simma innan vi flyttade hit till våra mor- och farföräldrar. Vi lärde oss att simma själva, och vi älskar det."

6. Sumaiya, Bangladesh: Min målarbok

Symaiya är ett av de äldsta barnen i Compassioncentret. Målarboken är hennes favoritägodel. ”Jag känner mig levande när jag målar och jobbar med mina händer” berättar Sumaiya. ”Gud har gett mig gåvan till att se det vackra i de små sakerna runt mig”. Hon är tacksam för sin fadder och sina föräldrar eftersom deras uppmuntran har hjälpt henne att utvecklas i sina konstnärliga gåvor.

7. Ravia, Indonesia: Mamma

”Mina föräldrar har inte råd att köpa alla saker jag vill ha eftersom de behöver lägga pengarna på mat och hyra” förklarar Ravia. De rosa kaninerna är en gåva utöver det vanliga från hennes faster. Men det är den dyrbara relationen till mamman som är det viktigaste hon har. Leksakskaninerna kan ersättas, men inte relationen till mamman. ”Jag älskar mamma eftersom hon jobbar varje dag för oss. Och hon ler alltid!” säger hon.

 

 

8. Pranto, Bangladesh: Min skoluniform

8-åriga Pranto bor med sin moster och mormor. Mormor gör sitt bästa för att få ändarna att mötas genom att jobba på en lokal tygfabrik. Hans favoritägodel är hans skoluniform. ”Jag gillar verkligen min skoluniform, det är i den jag ser som bäst ut” säger Pranto. ”När jag har på mig den så känner jag mig som alla andra barn eftersom alla har på sig samma uniform i skolan. Den andra orsaken till att detta är min favoritägodel är att min mormor har sytt den helt själv. Och hon köpte tyget med pengarna hon fick av Compassion."

9. Ramina, Bangladesh: Min docka

Raminas familj bor mitt i slummen, i den livliga staden Dhaka. Pappa säljer mursten och sand, mamma är städerska. ”Jag älskar den här vackra dockan. Hon är min bästa vän och jag har alltid med mig henne. När jag har möjlighet till det tar jag med mig dockan till skolan för att visa den för mina vänner, då leker vi tillsammans med den. När jag inte har någon att leka med har jag alltid dockan.”

10. Phithawat, Thailand: Min cykel och bibel

Phithawats stad ligger vid flodmynningen av Salween, norra Thailand. Där finns det varken Internet, el eller telefontäckning. Bara satelliettelefon för nödhjälp. Barnen leker mestadels i skogen eller fiskar vid floden. En gång i veckan får de se på film vid Compassioncentret. Det viktigaste han har är cykeln, som han fick av sin pappa. Cykeln är det enda som påminner honom om pappan som bor i ett annat land.


En annan ägodel han värderar högt har han fått av Compassion. Bibeln som översatts till det lokala språket som talas av karenerna. ”Jag älskar att läsa historierna om Gud. De andra biblarna jag har sett har inte bilder eller figurer, bara text. Den nya Bibeln är full av färger och barnvänliga bilder. Jag är så förtjust i den och läser den varje dag. Jag har med den till kyrkan också.”