Finding Grace

Medan pappan höll sig borta så föll det på Catherine att ta hand om sin ett-åriga lillebror. Hon har knappt något minne av sin mamma som lämnade dem när hon var tre. Pappa Sylvester hängav sig åt flaskan och hans förtvivlan och ilska drev honom bort från sina barn. Även om han stannade kvar i hemmet så fanns där ingen kärlek.”Vår pappa brukade komma hem sent och berusad. Han gav oss ingen mat,” säger Catherine. Catherine och Maganga hade endast två alternativ för att få tag i mat. Antingen så fick de leta efter nåt att äta på soptippen eller så tigga bland främlingar. ”För att få mat som inte hunnit ruttna så fick vi gå till tippen tidigt på morgonen. Vi tog det vi hittade och vände hemåt”, fortsätter Catherine. 

2018, när Catherine fyllt åtta och Maganga var sex år så hittade de äntligen ett tredje alternativ när Compassion öppnade ett nytt center i deras område. ”Vi var som vanligt ute och letade efter mat när vi plötsligt såg barn som lekte vid centret så vi gick in”, minns Cathrine. På centret fanns en kock som hette Grace och hon minns mötet med syskonen mycket väl: ”Första gången de kom till centret så stod vi och gjorde gröt till förskolans elever. Vi tänkte att de var barn från grannskapet som kom för att leka. Vi gav dem varsin skål med gröt. Dem åt, sov, lekte och sen gick dem”, berättar Grace.

Men det var ingen kort väg från deras hem till centret. Catherine och Maganga var tvungna gå en kilometer enkel väg. Hungern gjorde varje steg tyngre än det förra och solen brände deras ansikten och ryggar vilket tvingade syskonen att ta pauser. Resan var ett mycket tufft äventyr för de små barnen men det hindrade dem inte. Centret blev en plats där Cathrine och Maganga kunde få vara barn och de ville återvända dit.

”Den andra dagen de kom så var de genomblöta och skakade efter att ha gått hela vägen i ösregn. Deras kläder var smutsiga så vi gav dem torra, rena kläder och tvättade deras. De åt medan de väntade på att deras kläder skulle torka”, fortsätter Grace.

Hon frågade om deras föräldrar och var de kom ifrån och då delade Catherine deras berättelse med henne. Grace drabbades av medlidande så hon gick till centrets pastor och berättade för honom om Cathrine och Maganga. Personal från centret gjorde hembesök och informerade barnens pappa Sylvester om Compassions fadderbarnsprogram. Sylvester gav sin tillåtelse så att både hans son och dotter kunde bli registrerade på Compassions center för att få varsin fadder.

Efter en hälsokontroll så konstaterades att barnen led av undernäring. De fick börja gå i skola och de fick vård när de behövde det. För första gången i sina liv fick Catherine och Maganga uppleva hur det känns att sova på en bekväm madrass mellan mysiga lakan efter att Centret gett dem en säng som en gåva. De blev också välkomnade in som en del av Grace’s kärleksfulla hem, återigen med pappa Sylvesters tillåtelse.

“Jag är själv mamma och bekännande kristen. Jag stod inte ut se deras lidande. Jag pratade med min man och så bestämde vi oss för att ta hand om dem,” säger Grace.

Hon hade ingen liten familj sedan innan. Fem egna barn samt fyra släktingar bodde redan under hennes tak. Hennes man Severin arbetar som chaufför och hon som kock på centret.

”Det är inte enkelt att hantera en så stor familj. Så när min fru kom till mig så sa jag att vi kan ta emot syskonen men att det vore bra med lite hjälp”, berättar Severin.

Severin, Maganga, Grace och Catherine.

Det löste sig genom att Compassions center klev in med extra matpaket varje månad.

Att anpassa sig till sitt nya liv var inte helt enkelt för Cathrine och Maganga. Speciellt Maganga var märkt av sin tidigare vardag med pappan och plockade fortfarande upp saker från marken som han kom över på vägen till och från skolan.

”När han kom hem från skolan så var hans skolväska fylld med mat och ibland även ben. Det tog en tid innan han slutade upp med detta”, sa Severin.

I Severin och Grace’s hem började Cathrine och Maganga att trivas och börja drömma om en bättre framtid. Catherine, som nu hunnit bli 11 år gammal, vill numera bli läkare när hon blir stor medan lillebror Maganga, nu 9 år gammal, vill bli polis.

”Jag gillar att bo här mer än där vi bodde förut med vår pappa för här är vi älskade”, säger Cathrine.

Även när Corona-pandemin drabbade Tanzania så kunde Cathrine och Maganga känna sig trygga. Compassions center delade troget ut matpaket och hygienpaket. Ibland springer syskonen på sin pappa på gatan. De har lämnat sitt gamla liv bakom sig och kan nu hälsa på honom med värme.

”Vi lär inte barnen att hata sina föräldrar”, säger Grace. ”Vi uppmuntrar dem till att plugga hårt så att de en dag kan hjälpa sina föräldrar”.