Avsnitt 54 - Du dukar ett bord

I två veckor till skall vi tillsammans läsa sex versar som länge förvandlat många liv. Korta, kärnfulla och kraftfulla ord som gett tvivlare tröst och skapat tro, tillbedjan och tacksamhet hos miljoner människor. Det är bara sex versar som sin korthet till trots gett ett högt hopp, djup glädje, stor hjälp och inre helande i många olika tider och kulturer över hela vår värld och detta har skett i över 3000 år. 

Vi har nu kommit fram till del tre av fyra. 

I fyra veckor kommer vi alltså gästas av ingen mindre än Kung David, kanske mer känd som herdepojken Dave eller minstingen i släkten…Vi skall gå igenom hans Psalm 23 långsamt.

Nedan finner du den tredje delen att lyssna till: Du dukar ett bord. Längre ner på sidan kan du läsa mina anteckningar.

Fyll i ditt namn och emailadress så meddelar vi dig när det finns nya samtal att lyssna på!

{{errors.detail}}
{{message}}
{{message}}

Lyssna på Martinson Möter på din favorit-plattform:

Det ni nu har framför dig är mitt eget enkla utkast. Ibland är det hela meningar, men oftast är det ord och meningar som ligger till grund för min tankegång. Jag hoppas du har överseende med dessa långa anteckningar.

”Herren är min fotbollstränare, han får med alla i laget. Han ser till att det finns fulla vattenflaskor både i halvlek och efter matchen; han ropar hejjaramsor när jag måste jaga en långboll. Han leder mig alltid framåt. Han har gått igenom hela grunden och lärt mig alla spelreglerna. Även om vi möter ett riktigt tufft motståndarlag, kommer vi inte att frukta någonting. Han hojtar på domaren när det skulle varit vår straff.

Du håller tryggt koll på och tar hand om både mig och laget. Det är så skönt att du tryckt upp lagtröjor till alla. I omklädningsrummet ger du oss strategier att följa och även om vi förlorar lyfter du upp oss. Du fyller både mig och oss med kloka planer och lysande idéer och du slänger av dig tröjan och skriker högt när vi gör mål. Alla andra lag är avundsjuka på att du är vår tränare. När vi med dig är all vår rädsla borta. Du o Herre är min tränare som älskar mig och bryr dig om mig som en far, och därför kommer jag att alltid att spela på din planhalva för evigt.”

Genom hela bibelberättelsen löper samma tema hela tiden, härliga herdar som leder oss till den store gode herden. Tex, Mose (40 år med fårflocken i öknen och 40 år med Israels folk i öknen), Josef, profeten Amos, den första herden var Abel 1 Mos 4:2, Jakob 1 Mos 30:31-40 och framför allt David.

Det stora antalet får i landet kan förstås när man inser att Job hade 14.000 får Job 42:12, och att kung Salomo i tempeltjänsten offrade 120.000 får i 1 kung 8:63.

Livet är fullt av toppar och dalar, upp och nedgångar, högt /lågt hög/låg. Medan vi gärna vill bo på bergstoppen hela tiden Så funkar det sällan eller aldrig i verkligheten. Vi kommer att möta några mörka dalar i livet, så var varken inte förvånad eller förtvivlad. Vi upplever alla besvikelser, misslyckanden, svek, konflikter, trasiga relationer, ekonomisk stress och press, förlust av nära och kära. Det är inte negativism - det är realism säger oss kung David. Vi behöver lära oss att hanterar alla negativa tankar och känslor, samtidigt som vi fortsätter att gå i tro, inte genom våra känslor. Känslor svänger som en jojo, men vår heliga hängivenhet behöver bevaras.

Jesus lovade oss aldrig ett problemfritt liv. I själva verket förutspådde han det motsatta i Joh 16:33. I denna fallna värld händer dåliga saker för goda människor och ibland lider de rättfärdiga. och de ogudaktiga lyckas Matt 5:45. Livet är inte alltid rättvist eller roligt, men Gud är fortfarande trofast. Dalar är andligt symboliska för vår övning och prövning. 1 Petr 4:12-13a

Som så många psalmer gör, slirar Psalm 23 mellan två olika perspektiv.
Från att: Prata om Gud som en herde v.1-3 till att - Prata med Gud som din herde v.4-5.
På så sätt leder den oss från att bara teologisera och teoretisera om Gud, vi talar inte om Gud utan till Gud; det leder oss till hjärtat av bön.

Idag koncentrerar vi oss på vers 5 ”Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Fienden står för dörren och Herren tar tid att laga mat till mig! Herren förbereder en middag. Det vill säga - Ingen snabbmat på stående fot, varsågod och sitt vid fint dukat bord.

Du dukar mig ett femrättersbord i närvaron av Judas. Den sista måltiden. Uppståndelsen väntar och middagen står på bordet.

Du dukar – Det vill säga: Gud står för servicen!  Gud har förkläde på sig! Och liknas vid en tjänare och slav… Jesus hade en handduk om livet den sista måltiden med lärjungarna. Middag med Messias. Gud vill äta middag med dig genom krisen, kraschen, Corona, kampen och krampen. Gud har bjudit hem dig till sig. Du är nu hans gäst, präst och krigare.

Från att ha varit en enkel herde så är Gud nu en blandning av festfixaren Mikael Bindefeld, mästaren i köket Leif Lallerstedt och hus fixare Ernst Kirsteiger.

Upp 19:9 ”Och ängeln sade till mig: ”skriv: saliga de som är bjudna till lammets bröllopsmåltid.”

”Du bereder för mig ett bord.” = Gud har dukat i finrummet.

Luk 15:1-2 ”Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.” Jesus bjuder in alla halta och lytta till sin bröllopsfest.

2 Sam 9:10-11 ”Och Mefivoshet skall alltid äta vid mitt bord. Mefivoshet åt sedan vid kungens bord som en av kungens söner.” V. 13 ”Men själv bodde han i Jerusalem, eftersom han alltid skulle äta vid kungens bord. Han var skadad i benen och haltade.”

Det dukade bordet säger oss att vi kan ha frid med Gud (mitt i livets strid).
När Abraham fick besök av tre okända män gjorde Sara en fin middag.
När den förlorade sonen kom hem slaktades gödkalven…
Genom hela GT slaktades alltid offerlammet och familjen samlades på påsken för fridens skull.
Sista natten med gänget bjuder Jesus på middag och instiftar nattvarden…
Uppenbarelseboken målar bilden av en bröllopsmåltid

I mina fienders åsyn – Ge aldrig plats till fienden vid ditt bord, så fort dom satt sig så förstör dom din middag.

Ps 78:18 ”Med vett och vilja satte de Gud på prov när de krävde att få mat. De klandrade Gud och sade: ”Kan Gud duka ett bord i öknen?”

David påminner oss här om den frid som Gud ger sitt folk, även i de mest besvärliga och prövande omständigheterna.

Mina fyra fiender är:

· Fruktan och förkastelse.

· Misstag och mindervärde.

· Lögnen att jag är förlorad och att nåden inte räcker.

· Stolthet ”Jag förtjänar faktiskt att sitta här…”

Äter du med dina fiender? Vad säger dom på middagen? Du kommer inte klara dig ur det här, Du kommer lite loss, du blir aldrig fri, Det bordet där borta har kanonkul.” 
”Du förtjänar inte att få sitta vid det här bordet.” Allt dom säger är bara lögn.

Verkligeheten är att fienden måste stå och titta på när Gud serverar dig vid sitt bord. Är detta verkligen en biblisk bild? Ja, jag tror det om vi tittar på nattvarden.

Walter Marshall 1692 "Du kan inte älska Gud om du är under den ständiga hemliga misstanken att han verkligen faktiskt är din fiende... Du kan helt enkelt inte älska Gud om du inte vet och förstår hur mycket han älskar dig. ... I evangeliet kan du komma att veta att Gud verkligen älskar dig genom Kristus. När du har denna försäkran, kan du börja älska dina fiender, för du vet att du är försonad med Gud."

I genom alla tider har den onde har försökt att framställa Gud som en motsträvig givare som bara ger när han måste.  Den onde har för avsikt att lura de som litar på Gud, och han vill få dem att tro att vi saknar och berövas det goda i livet. Detta är bilden den onde försökte att måla upp att Gud hade undanhållit frukten av alla träd i trädgården från Adam och Eva 1 Mos 3:1. Men det har han ju inte… Ät av alla träd, utom ett. Han bjuder dig till fest, du är gäst!

Hur kan du få dina fiender att fly?
1. Fokusera på festen. Spring inte bara från dina fiender - spring till Jesus!
2. Vänta inte på finalfestens slutliga seger utan njut redan nu av ”fredagsmys med Jesus.”
3. Påminn ständigt dig själv att Jesus, dyrt har köpt din stol, vid hans bord.

Tanken på att Gud står och serverar dig vid sitt sittande bord borde ödmjuka dig, ordentligt. Det var slavar, tjänstefolk och kvinnor som servade vid borden på den här tiden. Kungen beställde eller befallde att en bankett skulle dukas, Kungen lagade aldrig maten och serverade själv… Men det gör Gud.

Minns du berättelsen från Getsemane då Jesus brottas med bägaren? Jesus drack den bägare till botten, så att du skulle kunna få den bägaren som flödar över. Detta är den enda bägare med vin som flödar över, som gör att folk nyktrar till och förstår sitt livs stora värde.

Guds själversättning
Den 31 juli, 1941 hade en fånge rymt från Auschwitz. Som vedergällning valde Gestapo ut tio män till att dö godtyckligt genom svält i en underjordisk bunker. En av de män som valdes för att dö var en man som hette Francis Gajinisdek. Och när Francis valdes skrek han: ”Åh min stackars fru och barn. De kommer aldrig att se mig igen…" och i det ögonblicket, klev en enkel polack fram. Inget imponerande utseende och runda glasögon i stålram och säger han: ”Jag är katolsk präst. Jag har inte ens fru och barn. Jag vill dö i stället för den mannen.” Och till allas förvåning godtog Gestapo hans erbjudande.

Maximilian Kolbe hette den katolske prästen. Han blev bara 47 år gammal. Och han gick med de andra till svältbunker. Han var en märklig man - han fick dem alla be och sjunga psalmer; dom förvandlade fullständigt hela atmosfären i bunker. Maximilian var den sista att dö, han fick en dödlig injektion av karbolsyra den 14 augusti, 1941.

41 år senare, den 10 oktober 1982, sattes hans död i rätta perspektiv. På Petersplatsen i Rom i en folkmassa på 150.000 människor - 26 kardinaler, 300 biskopar och ärkebiskopar – stod Francis Gajinisdek. Påven höll ett högtidligt tal där han beskrev Maximilians död; 'det var en seger likt den som vanns av vår Herre Jesus Kristus. ”

NBC gjorde en nyhetsspecial hemma hos Francis som berättade sin historia med tårarna rinnande ner för sina kinder. Han visade tv-teamet runt och kom fram till en marmorplatta som var vackert välskött och hade blommor runt sig. Med tydliga bokstäver stod en inskription: TILL MINNE AV MAXIMILIAN KOLBE, HAN DOG I MITT STÄLLE.

Jesus är ditt ultimata, yttersta och slutgiltiga påskalamm som gett sitt liv till dig och för dig.

Guds nåd och frid till er var och en nu!

Varma och somriga hälsningar från oss på Compassion genom Mattias Martinson

Denna sida använder cookies. Läs mer