Avsnitt 85 - Dödsskuggans dal

Välkomna till Martinson Möter, podcasten som vill vara en röst till tröst och hopp från fadderbarnsorganisationen Compassion. 

I kommande tre avsnitt fördjupar vi oss vidare i sex kraftfulla bibelverser som i alla tider har förvandlat liv, gett tvivlare tröst, skapat tro, hopp, glädje och tacksamhet hos människor världen över.

Vi möter Kung David, känd som herdepojken eller minstingen i släkten. De närmaste veckorna tittar vi närmare på hans Psalm 23, där vi just idag vandrar genom ”Dödsskuggans dal” – men med riktning mot ljuset och de gröna ängarna.

Avsnitten är repriser från förra årets uppskattade bibelstudier och poddavsnitt.
Shownotes och extramaterial hittar du nedan.

Fyll i ditt namn och emailadress så meddelar vi dig när det finns nya samtal att lyssna på!

{{errors.detail}}
{{message}}
{{message}}

Lyssna på Martinson Möter på din favorit-plattform:

Nedan är en genomgång av det som vi pratar om i podden, bibelord, citat m.m. Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.

Psalm 23 - Den gode herden

1 En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. 2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. 3 Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. 4 Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. 5 Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. 6 Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.

Ingen bibelvers finns på så många kaffekoppar, t-shirts, tavlor, vykort, nyckelringar, kaffekoppar, klistermärken, album, tapeter med solnedgångar i kyrkans ungdomsvåning. Så central och viktig är den för oss.

Vad tyckte folk om herdar på den här tiden?
Det finns dokument från den romerska perioden där en landshövdingen sa: ”Om du fångar herdar, prygla dem i misstanken att de är banditer. Du behöver inte nödvändigtvis ha bevis för att de är det. Det faktum att de är herdar säger att om de inte är brottslingar, så de funderar de på att bli det.”

Vad vill du helst ha – en karta eller en guide?
Föredrar du säkerhet eller osäkerhet? Kontroll framför tillit? Önskar du att gå efter någon eller vill du hellre leda själv? Att följa en guide innebär ju ett stort mått av överlåtelse och tillit.

”För DU är med mig.”
Nu kommer nörd-information! På hebreiska består Psalm 23 av 55 versar. 26 ord där David talar om Gud i tredje person – ”Han låter, han för, Han ger” osv. Men efter att han sagt ”för du är med mig” (den centrala versen i hela texten), går han helt över till Du-form. ”Du dukar, du smörjer” osv.

Om David hade stannat vid sina gröna ängar och klara vatten, hade ingen av oss i nutid orkat läsa hans ”happy clappy”-psalm.

Det finns ett gammal arabiskt ordspråk som lyder: "Endast solsken och inget regn gör en öken."
Det är ett bra sätt att säga att det krävs både bra och dåliga tider för att göra en person mogen. Om du aldrig har några mörka, dystra tider i ditt liv, riskerar du att växa ytligt och omoget.

”Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till era själars herde och vårdare.” (1 Petr 2:25)

Vad innebär ”käpp och stav”? Ett exempel: (Tuttankamon 1300 talet f. Kr.)
Käpp = vakt och beskydd – KRAFT och AUKTORITET.
Stav = valla och vägvisare – VÅRD och OMSORG.

200 gånger i Bibeln pratar Gud om sitt folk och sin församling som får. Käpp och stav bildar alltid ett kors när dessa två tecknas av en kung. Den ena stödjer min svaghet och den andra visar mig vägen framåt.
De första versarna handlar om HAN. ”Han för. Han leder. Han vederkvicker…” Men i dödskuggansdal blir Han = Du, för att han kommer närmre och allt blir personligt.

När vägen blir smalare, tas titlarna bort.
Gud går före oss när vägen är lätt, men han går bredvid oss när vägen blir farlig och skrämmande. En herde med livet som insats. Jesus är inte bara en god herde. Han är den gode herden. Den godaste av dem alla.

Missionären Elisabeth Elliot (1926-2015) brukade berätta en historia.
När hon pratade om vår mänskliga oförmåga när vi kämpar med vår omständighet och smärtan vi upplever under hjärtslag eller lidande, målade hon en levande bild av sina vänners bondgård i Wales. Hennes vänner visste att fåren är oerhört sårbara, särskilt för insekter och parasiter. Parasiter skadar dem till döds om de lämnas obehandlade. Så herden John tog en gång om året sina får i famnen och sänkte ner dom en efter en i en stor behållare full med insektsdödande antiseptikum. Bonden var så klok och omtänksam och visste att detta var livräddande. Men för fåren som inte kunde förstå något av behandlingen, var det snarare en ”nära-drunknar/döden-upplevelse”. Han visste att de inte skulle förstå även om han försökte förklara. Så av kärlek valde han den vise herden att göra för varje får det han visste måste göras. Att leda dem genom dödsskuggans dal.

Elisabeth Elliots ord: 

”En efter en fångade John in djuren. De kämpade för att klättra ut på sidan, men då stod fårhunden Mack där och tvinga dem tillbaka. När de sedan försökte klättra uppför rampen, fick John fånga dem igen, snurra ner dem, tvinga dem och hålla dem i öron så att både ögon och näsa var helt nedsänkta i desinfektionen några sekunder till.”

När deras herde tryckte ner deras huvudet under ytan, tittade deras panikslagna små ögon upp över kanten på karet, och det var lätt att se vad de tänkte. Vad gör Gud med oss? Är all vår smärta meningslös? Är lidande och paniken vi känner när vi drunknar i sorger eller förvirring, är det meningslöst? Kan man lita på Gud? igenom allt det här?

Som missionär i djungeln dödades Elisabeths första man med spjut av de människor som han försökte nå med Jesu kärlek. Elisabeth valde då att vara missionär för det folk som mördat hennes man i ytterligare två år. Hennes andra man dog i cancer, ändå säger hon så här:

”Jag har haft några upplevelser i mitt liv som har gjort att jag känner stark sympati med de stackars fåren. Det finns tillfällen då jag inte kunnat räkna ut en enda anledning till den behandling jag fått från den store herden som jag litade på. Och likt fåren hade jag ingen aning eller förklaring... Det kommer inte att finnas någon intellektuell tillfredsställelse på den här sidan av himlen på den gamla frågan, "Varför?" Men även om jag inte har funnit intellektuell tillfredsställelse har jag hittat frid. Och svaret jag nu ger er är inte en förklaring utan en person; Jesus Kristus är min herre och min Gud. Det var han som var ordet innan världens grund blev lagd, det var han som led som ett lamm som dödats, och han har kort i skjortärmen som du och jag inte har någon aning. Han har sagt oss tillräckligt så att vi i alla fall vet att lidande inte är meningslöst.”

”Gud tillåter tid i dalen, för dalen drar oss närmre Gud.”
I dalen finns risk för prärievargar, översvämningar, laviner, raviner, snö och hagelstormar, lejon och björn, rovdjur, ormar och farliga växter.

”Det är bra att inte prata för länge om Gud, utan att prata med Gud.”
Vi är mer benägna att tala om Gud när vi är på de gröna betesmarkerna och nära vatten. Och vi är mer benägna att ropa till Gud när vi går in i den farliga ravinen. Byt ut babblandet om Gud till bedjande till Gud.

Varför måste du alltid ta den svåra vägen?
Den frågan förutsätter att det finns två vägar. Det gör det inte. Det är antingen framåt eller bakåt. Och bakåt är inget alternativ, för där finns varken grönt gräs eller vatten.

När jag går igenom dödskuggans dal påminner jag mig själv att aldrig mer lita på Google Maps. Eller så kan jag lära mig av Jesus Kristus Guds son, som har varit i den riktiga dödskuggans dal, övergiven av alla. För att ingen någon gång mer skall vara övergiven mer.

Hur är det möjligt att gå från toppar till dalar så här snabbt?
Det är tvära kast i psalmen. Varför är det så? Jo för så kan det vara i livet. Vi tror att vi behöver svar men Gud vet att vad vi behöver är hans närvaro. ”Du är med mig” (Ps 22)

”Ibland verkar Gud märkligt tyst i de stunder när vi behöver honom som mest, men läraren är alltid tyst under provet.” – Mark Bailey.

”När tåget kör genom tunneln och det blir mörkt, slänger man inte bort biljetten och hoppar av, man sitter still och litar på lokföraren…” – Corrie Ten Boom

”Vi kan klara oss utan svar, men vi klarar oss inte ensamma. Kristendom är den enda religion som säger att vi inte är ensamma i lidandet. Gud är med oss i vårt lidande. Medlidande. Gud har lidit på korset.

5 fakta om dalar att lägga på minnet:
1. Dalarna är helt oundvikliga. Jesus lovade att dalar skulle komma (Joh 16:33).

2. Dalarna är helt oförutsägbara. Du vet inte vad morgondagen kommer att föra med sig. Vara beredd på dalen efter en bergstopp (Jak 4:14).

3. Dalar är helt opartiska. ”Han låter sin sol gå upp över onda och goda.” (Matt 5:45).

4. Dalarna är tillfälliga. Petrus hänvisar till årstiderna. 1 Pet 1:6 & Pred 3 berättar att det finns ”en tid för allt”.

5. Dalarna bygger vår mognad och tro. Jakobsbrevet berättar för oss att "räkna det till vår glädje" när vi faller in i en dal eftersom då stundar Guds gensvar. Och det ger oss fördjupad förståelse att han är med genom allt.

Fri från fruktan, betyder inte frånvaro av ondska utan närvaro av godhet.
En skugga ser oftast större ut än vad föremålet egentligen är. Ibland är fruktan större än det jag faktiskt fruktar…

”Fruktar jag intet ont, ty du är med mig.” Det betyder inte att det inte finns något att frukta utan att det finns en herde att följa, vilket gör hela skillnaden.

Grundregel: Ta aldrig definitiva beslut nere i dalens mörker som du kommer att ångra upp i ljuset på berget.

I mörkret håller vi hårdare i hans byxben…
”Mig skall intet fattas”, står det. Men vad betyder det? Just i den mörkaste dalen så saknar jag definitivt ljus. Gissningsvis saknar jag också de gröna, sköna ängarna och det lugna still klara vattnet. David menar troligtvis att jag inte kommer sakna något av allt det som herden finner nödvändigt för min resa. Så när du är i mörkret, kan du helt enkelt hålla hårdare i hans byxben. Herden har inte lett fåret fel när de går genom dödsskuggans dal.

Dalen är en transmission från ett grönområde till ett annat.
Jag måste byta grönområde för att gräset är slut. Jag behöver nytt gräs och då går snabbaste vägen genom dalen säger herden. Ps 23 föregås av Ps 22 och här blir det tydligt att det inte går att komma till de gröna gräsen förutom genom lidandena i dalen. Följande Ps 24 handlar om hur herden kliver in i portarna.

I podden berättar jag kort om Compassions arbete i fält.
Varje morgon vaknade ensamstående Aidah upp tidigt för att söka bland soporna på en av Kampalas största soptippar Kitezi. Hon letar efter överbliven mat att sälja som grisföda. ”Jag hade inga handskar så det var lätt att skära sig på trasiga flaskor, rakblad och andra vassa föremål som fanns på soptippen”, säger Aida.

När grisfödan inte genererade tillräckligt med pengar för att köpa mat till sina tre barn, kände sig Aida tvungen att ge dem av den överblivna mat som hon samlat ihop. ”Jag hade inga pengar men barnen behövde äta. Jag brukade ta med mat från soptippen, tvätta och koka den för att sedan ge till barnen. Oftast samlade jag ihop rå mat sedan den kokta hunnit bli skämd. Den kokta, skämda maten samlade jag bara in till grisarna”. Aidas barn insjuknade ofta i diarré och magsmärtor. Med tiden blev barnen kraftigt undernärda.

När en av Compassions medarbetare Grace fick reda på Aidahs situation bestämde hon sig för att besöka familjen. ”Deras situation var fruktansvärd”, säger Grace. Du kunde se att barnen var undernärda. Dottern Shania grät oavbrutet. Aidas situation var så pass speciell att alla tre barn behövde få faddrar omgående. För att kunna erbjuda Aida mer stöd hjälpte de henne att flytta närmre centret. Genom fonden för svårt drabbade barn, fick Aida pengar till hyra, mat samt tillgång till sjukvård. Personalen fortsatte att förse familjen med mat varje månad. Så småningom lyckades Aidah, med hjälp från centret, börja sälja träkol. När COVID-19 kom hade Aidah redan hunnit bosätta sig i sitt nya hem med stöd från kyrkan och Compassion. ”Utan den här maten hade barnen inte varit friska. Jag är så lättad över att Shania inte längre blir sjuk. Våra liv har förändrats fullständigt.”

Vill du befria barn likt Aidah's från fattigdom genom Compassions arbete? Compassion är en fadderbarnsorganisation som funnits i snart 70 år. Vi arbetar för att frigöra barn från andlig, ekonomisk, social och fysisk fattigdom. Hjälp oss att förvandla liv. Bli fadder.

Det är stor skillnad på att sätta sig i mörkret och att gå igenom skuggan.
Ordet ”genom” är viktigt. I psalmen talas det inte om att gå in i dalen, som om det var en inboxad kartong med endast en öppning, ej heller en slutdestination. Han pratar om att gå igenom det och säger oss att herden förväntar sig att vi ska komma ut ur skuggorna till ljuset på andra sidan. David ser döden enbart som en skugga. David är en pionjär här. Poetiskt och profetiskt. Han relegerar döden till något mindre. Skugga finns nämligen enbart och endast där det finns tillgång till ljus.

Resan är tillfällig och dalen är temporär.
Författaren går inte in i detalj kring tidsaspekten. Längden på vandringen blir obetydlig när upptäckten görs att resan bara är just tillfällig. Vi kan framhärda så länge vi kan se ljuset i slutet av tunneln. Dessutom är din vandring aldrig ensam, Herden går med. Herdens närvaro förändrar hela bilden på dödens närvaro. Herden leder nämligen bara till liv.

Och ändå, med alla dessa anledningar att frukta döden, var David inte rädd.
Varför? Eftersom han hade en herde som vägledde honom igenom. Herdens närvaro är nyckeln till Davids brist på rädsla inför döden. ”Du är med mig” är den godaste pärlan i psalm 23. Guds närvaro i centrum av versen och våra liv.

En turist besökte en kyrka i Tyskland och blev förvånad över att se bilden av ett uthugget lamm nära toppen på kyrktornet. Han frågade varför det var där och fick veta att när kyrkan byggdes föll en byggarbetare från en hög byggnadsställning. Hans kollegor rusade ner, förväntade sig att hitta honom död. Men till deras förvåning och glädje, var han vid liv och bara lindrigt skadad. Hur var det möjligt att han överlevt?

Jo… en flock får hade passerat nedanför tornet, så att mannen landade på ett lamm. Lammet stoppade farten, men krossades till döds, samtidigt som mannen räddades. För att fira denna mirakulösa räddning, lät man rista ett lamm på tornet på den plats från vilken arbetaren föll. Jag vill säga dig: Släng dig på Jesus, låt hans död bli ditt liv!

Allt gott till er allihop, Guds nåd och frid till er var och en!

Mattias Martinson och Compassionteamet
Evangelist Compassion

Denna sida använder cookies. Läs mer